Like this:

Vi skaffade Panther för att få lite mer glädje och aktivitet i vårt liv, och även för att få fin vän och arbetskompis.

Min, lite dolda agenda, var att jag även skaffade mig ett sällskap till mina svampturer.

Det är ju såhär, att jag säkerligen bygger illusionen av att jag är dundermodig i skogen. Bah björnar!? Inga problem.

I själva verket så är jag rätt skraj. Därför känns det himla bra att ha en Panther med sig, som liksom väsnas lite och skrämmer bort alla nallar som vill ta sig en tugga av mina fötter.

Så i helgen var vi uppe och plockade jag och Panther. I riktiga björnmarker. Jag var rätt lugn faktiskt. Panther sprang runt som vanligt, och jag inbillade mig att inte ett djur kan undgå att höra det där oväsendet.

Så hör jag tre grova waff från Panther. SHIT ANAMMA vad rädd jag blev! Illa kvickt stack pulsen upp mot de tvåhundra! (att Panther ser spöken överallt var inget jag tänkte på just då)

Ropade till mig Panther, och upptäckte att det han skällt på varit en stor stubbe. Jaja. Man kan inte lyckas jämt…